-

Träna för känslan

Läste precis Pt-fias nya inlägg på hennes blogg, och oj vad bra jag tycker det är. Läs igenom om ni inte gjort det.

Om att hitta känslan.

Jag som person behövde verkligen läsa ett inlägg som detta, få en tankeställare. Påminnas varför jag gör det och att det inte bara handlar om blod svett och tårar. Jag är en konditionsmänniska, och ja en väldig tävlingsmänniska. Redan sedan jag var liten på till exempel skolidrotten, var det löpning, orientering eller något annat handlade det alltid för mig att springa snabbast och att prestera lite bättre än alla andra.
Igår när jag och Matilda skulle träna stod vi utanför salen och skulle gå in för en timmes Bodyjam, jag sneglade mot cykelsalen och visste att ett grymt svettigt och pulshöjande spinningpass snart skulle börja. Frågade Matilda om hon ville gå på det istället sekunderna innan BodyJamen startade men vi blev kvar. Det är inte det att jag inte gillar att gå på dansklasser, jag älskar dem verkligen!
Men jag älskar den känslan då man känner sig svimfärdig och benen knappt kan stå längre. Det är först då jag är nöjd.

Jag vet att danspassen också ger grymt bra träning, härliga och energigivande och de ger mig sån enorm lycka men kanske inte lika pulshöjande och utmanande fysiskt som till exempel ett spinningpass eller att utmana mig själv på ett ordentligt löppass i kuperad terräng och därmed brukar jag tyvärr prioritera dem även om jag tycker det är hur kul som helst att gå på till exempel danspassen.

Jag vet egentligen inte varför jag är sån, men förmodligen efter min pappa som är likadan. Ett jävlar annamma. Jag vet att varierad träning är det bästa, men endå har jag snöat in mig så på konditionsträning, mål och resultat allt för mycket.
Jag fick mig en tankeställare och ska försöka sluta tävla allt för mycket mot mig själv och andra och istället träna för känslan, för visst är det de bästa som finns?

Vi har pulsklockor, jagar tider på milen, mäter våra resultat, lindar måttband kring kroppen, går upp i ottan för PW tills skosulorna brinner, blänger på kalorimätaren på konditionsmaskinen, provar smaljeansen, äter mat, väger mat, räknar mat, hatar mat, drömmer om framtida resultat, blir frustrerad över att framtida resultat inte kommer idag eller helst igår, tar i mer för att förbränna mer, skyndar till nästa pass, nästa klass, tittar på folks muskler, provar egen biceps, mäter, springer, rusar och mäter.

Självklart är det både bra och effektivt att mäta sin träning och få motivation genom resultaten och allt det där.

Men när tränade vi för känslan sist?

Känslan av att gå på ett spontant danspass och skaka rompa för att det är roligt och härligt?

Skrattade oss genom en löptur i skogen, njöt av att solen strålade dig i pannan eller stannade upp mitt i en serie benböj för att fånga ögonblicket där du kände dig så jävla stark.

När tänkte vi att vi tränar inte för något annat än att det får oss att må så enormt bra.

Att det gör oss pigga och frisk och det är det viktigaste.

När sprang vi lite långsammare för att det var så härligt väder att det var viktigare att njuta av stunden än att pressa sig till ett nytt personbästa.

Ibland behöver vi pausa från jakten på resultat och förbättring, ta av oss pulsklockan och träna för känslorna.

,. för endorfinerna, för självkänslan, för dig själv.

2013-04-11 @ 16:19:57 Träning Permalink

Kommentarer

Trackback