I know him so well
Jag har nog alltid varit kär i kärleken. Hur fint det när en människa inte fungerar utan den andra utan älskar varandra så mycket så det känns som det är den andra personens syre som gör att man kan andas. När man inte kan föreställa sig ett liv utan sin andra hälft, sin kärlek. Jag själv har nog ganska svårt att sätta ord på kärleken. Jag har varit med om förälskelse. Men först nu har någon visat mig vad riktig kärlek är. Den riktigt djupa kärleken mellan två människor, där man delar allt man har och gör allt för den andra och hela ens värld sprudlar utav glittrande stjärnor. Egentligen ser väl all kärlek olika ut, olika från person till person och förhållande till förhållande. Jag är en såndär kärlekstönt som kan sitta uppe hela natten för att lyssna på fina kärlekslåtar eller för att söka på fina kärleksbilder på internet. Mitt förhållande tillsammans med honom är ett sånt där extremt kärleksfullt. Jag trodde att det hörde till i ett förhållande att det skulle vara sådär tilltrasslat lite när som. Men med honom är det helt tvärtom. Det är som att sväva på rosa moln.
Jag älskar honom på ett sätt jag aldrig någonsin älskat någon förut. Han har visat mig hur bra livet kan vara. Att kärleken kan vara så enkel och härlig. Det är ofta jag bara ser på honom och får den där speciella känslan, ”åh vad jag är lycklig med honom, han älskar verkligen mig.” För det är någonting han verkligen visar. Han får mig att våga för jag vet att han alltid står bakom och stöttar mig genom allt. Han finns för mig både när det är bra och när det är mindre bra, men framförallt när jag behöver det. Han ser precis. Det är som att han har någon röntgenlampa så han kan se precis vad som händer inom mig. Jag har aldrig varit med om en människa som gör så mycket för mig som han gör. Han är så snäll och omtänksam så jag kan inte ens finna ord för att kunna beskriva det. Jag vill spendera all tid med honom. Vill vakna till hans andetag på morgonen, spendera dagen med honom och somna i hans famn på kvällen. Allt det där speciella, det lilla extra får jag chansen att uppleva med honom. När han masserar mig nästan varje kväll innan vi ska sova, när han kittlar mig så mycket att jag tillslut inte kan andas, när han kallar mig Skrattmaja, Trollis, Vickis och alla andra miljoner smeknamn han har för mig, det får mig att känna mig speciell. När han varje morgon vill ligga kvar länge och bara morgonmysa. Jag har ALDRIG träffat någon lika pusstokig människa som honom. Aldrig heller träffat någon så okomplicerad och omtänksam människa. Jag tror nog att han också är en kärlekstönt för han är också precis sådär otroligt kärleksfull så jag inte ens kan beskriva och ger det lilla extra.
Han har sätt både mina styrkor och mina brister. Men han låter mig alltid vara som jag vill och den jag är. Han vet precis hur jag fungerar, han vet hur sakta jag äter min mat, han vet mycket väl att jag alltid (enligt honom) smörar smörgåsen på fel sida och att jag använder extremt mycket tandkräm på min tandborste. Han vet precis vilken kudde jag vill ha när jag ska sova, och hur jag ska ligga i sängen för att sova som skönast trots att det kanske inte alltid passar honom. Men han accepterar det. Han vet precis hur han kan få mig att skratta och hur han ska hantera mina tårar och min sorg. Han låter mig vara precis den jag är. Jag älskar honom.
Han är magisk.
Kommentarer
Trackback
